Hej!

Missy, numera Maja, mår bra och lever livet tillsammans med sexårige Smirre, en lätt överviktig, grå bondkatt. Han är dubbelt så stor och stark, men var den utmärkte värden från det att Maja satte fot i vårt hem. Hon fick göra allt hon ville, men han följde henne mycket tätt i hälarna. Till slut fick Smirre nog och hoppade på henne och började busa. Ibland går det livligt till, andra stunder sover de tillsammans i min säng. Första – och andra – natten fick den nya katten bästa platsen. Det har visat sig vara status att sova PÅ mina fötter. Efter ett par dagar, när Smirre insett att detta inte var en snabbt övergående visit, var han tvungen att morra och fräsa lite och återta sin plats på mina fötter. Numera samsas de rätt bra. Det kan bli trångt i sängen ibland, men det är sött.

Maja är rädd för mina föräldrars colliehund, så där får man gärna och ofta bära omkring på henne. Här ska hon helst gå själv, och ligga bredvid mig på golvet, inte i soffan, när vi tittar på TV.

Smirre är en tyst katt, men Maja pratar desto mer. Det är Smirre som väcker mig på morgonen för att få upp mig vid fem-sex och få mat, men det är Maja som säger till hela resten av dagen. Hon är van att ha en gemensam skål med mat stående framme hela dagen, som det var på FIA, men Smirre har av veterinär beordrats banta, så här får de varsin skål med mat och den portioneras ut under dagen, antingen när de är hungriga eller när jag själv äter. Båda katterna är mycket noga med att undersöka vad den andre får i skålen, och tvekar absolut inte att äta upp den andres om någon nu skulle lämna en smula. Maja måste tydligen alltid dricka ur Smirres vattenskål, men annars har hon nu förstått att hon har en egen matplats.

De lär varandra en massa, både bra och dumt. Smirre har visat var man kan gömma sig (högt uppe på hatthyllan) hos mina föräldrar, så att man får sova i fred för hunden. Smirre är dock inte alls rädd för collien, så vi hoppas att det löser sig med Maja så småningom. Hon har redan satt sig i respekt genom att rispa till honom nära ögat. Smirre har också lärt Maja att hemma plocka ur allt papper ur papperskorgen och välta den, för att i papperskorgen kunna ta sig en tupplur.

Smirre tolererar Maja mycket bra. Deras acceptans av varandra gick mycket lättare och bättre än vad jag kunnat hoppas på. Maja går en gång per dag fram till Smirre och slickar honom kring öronen och på kinderna. Smirre tillåter detta, men ser lite skeptisk ut.

Maja blir allt självsäkrare dag för dag. Till en början höll hon sig till ett par rum, men nu finns hon överallt. Hon är en jättego katt. Jag hoppas att hon kommer bli ännu mer utav en knäkatt så småningom. Hennes päls är så len att man bara vill klappa henne. Hon gillar dock att komma och gosa sig längs mina ben, och så pratar hon – högt och ljudligt – när hon vill ha mat. Ibland slickar hon på mina fingrar, och kan tugga lite på dem. Hon har också en egenhet att vilja bita sönder papplådor. När jag först såg det trodde jag att hon tänkte äta papperet, och oroade mig lite, men hon biter bara bort centimeterstora bitar, spottar ut dem igen, och tar en ny tugga. Hon har i dagsläget helt tuggat sönder två större skokartonger. När alla väggar är borta och det bara finns en platt botten kvar, är hon nöjd. Smirre sover gärna i kartonger, men han får ha dem kvar om de står i köket, det är de som finns i hallen som attackeras. Hon får nya eftersom. Jag vet inte varför hon håller på. Hon har en större klätterställning i sovrummet som hon kan riva och klänga i, och det gör hon. Hon är också rätt bra på att få igång Smirre om hon vill leka och han ligger och sover.

Hon har inga problem med att gå på lådan. Det har hon skött fint hela tiden. Det går också bra att åka bil i transportbur, vilket är skönt.

Jag hoppas att detta mail täcker de frågor du hade. De förra ägarna hade en önskan om att jag skulle skicka ett kort på Maja i sitt nya hem, och det har jag tidigare gjort tillsammans med ett kortare mail till Fiahemmet.

Mvh

Josefin